Idag börjar jag första skolåret på åtta år utan mina närmsta vänner. Förra året var jag inte där första dagen för jag var på läger, så jag kom först dit efter allt var slut och jag får två av världens bästa kramar av underbara kompisar. Det här året kommer de inte stå och vänta på mig, utan istället kommer jag stå i en grupp med några gemensamma vänner och vara otroligt nervös. Egentligen vill jag att förra året, nian, ska upprepas för allt var verkligen bäst. Jag började hänga med många andra och jag längtade efter att få träffa dem. Tyvärr är nian slut och jag har tappat kontakten med de flesta som jag började känna förra året, vilket är synd men det har sina orsaker. Jag kommer tappa kontakten med flera vänner, kanske mina närmsta från skoltiden, men det måste bero på att jag ska få plats med nya från gymnasiet. Det är synd att det inte finns en paus-knapp i livet.

På bilderna är det mina närmsta vänner som jag har känt sedan tvåan och fyran.